Henrika Backlund: Finlandsmodellen är livsviktig men ännu inte färdig

Min bästa träningsvän heter Laura. Varje söndagsmorgon kl. 7 springer vi en långlänk på stigar i Meiko i Kyrkslätt. Vår länk räcker ca. tre timmar och vi hinner prata om mycket. Vi simmar några gånger i veckan i simhallen och utmanar varandra till riktigt hårda farter tillsammans. Vi är båda över 40-år gamla men brukar vinna swimrun-tävlingar som par och slår både yngre och de flesta män tillsammans.

Jag har ett förflutet inom tävlingsidrotten men det har inte Laura, ändå har hon en oslagbar fysik och jag har undrat om det beror på en naturlig begåvning eller något annat. Hennes hemlighet, bakom den goda allmänna konditionen, är rätt enkel: Hon har gått hela grundskolan i Tyskland och växt upp med en “Tysklandsmodell” med idrottsutövning i anslutning till skoldagen. Varje dag har hon deltagit i en idrottsklubbs verksamhet efter skolan var utbildade gymnastiklärare har fungerat som klubbledare. Hon valde främst simning och friidrott och har lärt sig en felfri simteknik tack vare klubbverksamheten. Friidrotten har byggt grunden till en god motorik och koordination.

Våra unga håller på att sitta ihjäl sig

Det här skedde för trettio år sedan i Tyskland och skolsystemet där innefattar fortfarande idrottsklubbsverksamhet i anslutning till skoldagen. Det är inte en dag för sent som Finland vaknar till den här möjligheten. Petri Keskitalo på Finlands Olympiska Kommitté öppnar den här bloggserien med att konstatera att våra ungas välmående är hotat och att det är en grundläggande rättighet för barn att få ha en meningsfull fritid.

Det här är av största vikt även för samhället då forskning tyder på att utslagning senare i livet är en sannolik följd av att inte ha fritidsintressen som barn och ung. Kirsi Martinmäki och Tarja Nieminen, som båda representerar regionala idrottsförbund, fortsätter bloggserien med att konstatera att det väsentliga i en lyckad Finlandsmodell är samarbetet mellan kommunen och tredje sektorn och att det finns en koordinator för verksamheten på kommunnivå.

Efter piloteringen av modellen kan det konstateras att ambitionsnivån är varierande i kommunerna. De flesta förstår nyttan av modellen men för ekonomiskt hårt belastade kommuner kan modellen ses som en extra börda i en redan knapp ekvation, trots stöd från Undervisnings- och Kulturministeriet.

Det är inte enbart på idrottsföreningarnas ansvar att få unga att röra på sig

Jaana Tulla, även från Finlands Olympiska Kommitté, skriver i sin del i bloggserien att idrottsföreningarna har en viktig roll i förverkligandet av Finlands modellen. Samtidigt diskuteras det om att idrottsföreningarna inte kan ta på sig ansvaret för att sköta om de ungas dagliga motion. Idrottsföreningarna kan erbjuda grenspecifik träning, ofta med prestationsinriktad verksamhet, men lider redan nu av brist på tränare och frivilliga i sin normala verksamhet. Att de flesta barn bara vill ha roligt och inte vill tävla är en annan femma som bör beaktas när man bygger upp den slutliga hobbymodellen.

Dessutom har det konstateras att rörelse i kombination med kognitiva intressen, såsom musik och konst, är den bästa möjliga kombinationen för utvecklingen av ett barns hjärnfunktion. Därför vill jag hävda att Finlandsmodellen är livsviktig och leder till en stor samhällsnytta men modellen kräver ännu arbete med den slutliga utformningen var följande punkter behöver funderas om: Kombinationen av rörelseaktiviteter och kognitiva hobbyer så att dessa stödjer barnens utveckling på bästa möjliga sätt.

Ansvaret för verksamheten bör ligga hos utbildade pedagoger eller fritidsledare, inte på redan belastade frivilliga i idrottsföreningar och det här kräver ekonomisk satsning från kommunens sida. Den här satsningen är alla inte villiga att göra vilket kräver en puff i rätt riktning från ministeriets sida. Finlandsmodellen är en väsentlig investering i en friskare och bättre framtid för alla unga idag.

Henrika Backlund
Generalsekreterare för Finlands Svenska Idrott

Teksti on osa Suomen Olympiakomitean, Suomen Paralympiakomitean sekä liikunnan aluejärjestöjen yhteistä lapset ja nuoret liikuttaa -blogisarjaa. Sen avulla halutaan herättää julkista keskustelua lasten ja nuorten oikeuksista ja mahdollisuuksista harrastaa liikuntaa koulupäivän yhteydessä. Uskomme, että yhdessä voimme aikaansaada merkittävän muutoksen lasten ja nuorten sekä koko yhteiskunnan hyvinvoinnissa.